Dear Life..

Det är så sjukt hur man kan ljuga för sig själv samtidigt som man är helt övertygad om att man är medveten om allt. Våra hjärnor har ett maktfullt sätt att skydda våra hjärtan från saker vi inte orkar ta tag i just då. Det läskiga med det är just att när man väl förstår vad man egentligen känner, så slår det ner som en blixt. En hård jävla käftsmäll rakt i ansiktet. Man blir paralyserad och man måste bara kapitulera. Kapitulera för sig själv och sina hemska känslor som man inte vill känna. 
 
Ibland måste man bara ta skiten för va det är. Skit. Men ack så nödvändig. Ja, nödvändig skit finns det faktiskt. Det är sån skit som man vill strunta i och trycka ner, men egentligen borde man lyssna på känslorna, våga känna dem och sedan börja bearbeta dem. Först då kan man gå vidare som en bättre och lite klokare människa. Men att orka med den nödvändiga skiten är lättare sagt än gjort. 
 
 

RSS 2.0