-

Att förlåta är inte samma sak som att glömma det som varit, och inte heller att alltid acceptera det. Att förlåta är bara att försöka gå vidare från den punkt man står på idag. Jag förstår dock inte hur jag själv ska göra när jag finner mig i den situation som jag är i. Jag försöker desperat lura i mig att jag gör allt för att behålla våran relation som den var, men sen inser jag att det är lögn. Jag har slutat försöka, för jag har tappat lusten, nej, hoppet. Jag har tappat hoppet, hoppet om oss, att det ska bli normalt och som vanligt, som det var förut. Vad som hänt och vad som än kommer att hända så älskar jag dig alltid, och det tror jag också att du vet. Men det du inte förstår är hur otroligt svårt det är att ha en nära relation till någon som man känner sig så sviken av. Jag är inte en långsynt människa, verkligen inte, men det du gjort under dessa år kan inte bara försvinna sådär. Såren är för djupa och jag vet inte om de någonsin kommer att läka.

Det jag vill få fram i inlägget vet jag inte riktigt själv vad det är. Jag känner mig bara frustrerad när jag känner mig tvingad till en relation som jag egentligen inte klarar av längre. Jag valde bort livet du lever, och jag vill aldrig, aldrig vara tillbaka där igen. Trots att du är en människa som jag värderar högt, så kommer ditt missbruk aldrig accepteras av mig. Inte längre, aldrig mer.

Du säger att jag stöter bort dig, att vi glider isär, men du verkar inte ha någon som helst aning om varför det blivit såhär. Du anklagar mig och säger att jag vill ha det på det viset, och det gör mig väldigt ledsen. Jag har alltid önskat dig väl och stått vid din sida, men let's face it - tillslut tröttnar man. Även om man kanske önskar att man orkat mer, så tar lusten bara slut. Det betyder inte att jag inte älskar dig, eller att jag vill ha det som det är. Det betyder bara att jag finns här när du är redo och satsa hundra procent på dig själv och ett nyktert liv. När du valt det, då finns jag där, det kan jag lova dig!

Jag vet inte hur jag ska nå fram till dig, för jag kommer aldrig någonsin våga ge dig ett av de brev jag skrivit till dig i hopp om att få ut det jag vill ha sagt. Men jag vill aldrig höra att du tror att jag släppt dig, eller inte älskar dig längre. För det finns nämligen ingen människa på hela jävla jorden som jag älskar lika mycket som du. En gång i tiden var du min absolut bästa vän, min livsstolpe, min glädje. Men sedan försvann du in i mörkret, och allt jag vill är att ha dig tillbaka. Jag väntar på dig, och jag finns alltid här. Glöm aldrig det.
I love you M / din Sara