-

Jag vet inte hur jag ska ta mig framåt från den här punkten. Jag har aldrig mött en människa som blundat så för sanningen. Jag vet inte vad du tänker med, men jag blir jävligt besviken. Du har flera stycken som skriker efter din hjälpande hand, men du vänder bara ryggen mot oss, gång på gång. Och för vad? Ingenting! Jag vet inte vad som krävs för att du ska vakna och se vad som pågår. En flicka kommer till mig gråtandes, gång på gång, för jag är hennes ända trygghet. Den ända som lyssnar, förstår, tröstar och inte försvarar. Det är inte min plikt, det är eran. Men du hittar ständigt ursäkter för hennes betéende, hennes ordmisshandel och hennes jävla skit. Du struntar fullständigt i att tre barn lever i tystnad på grund av er. Detta måste få ett slut, innan vi ger upp helt. Jag vet inte hur vi ska gå vidare. Hennes skit drabbar oss alla, och du - dig känner jag inte ens längre. Vart tog du vägen? Du sveptes med i orkanen som stormade in och tog över våra liv. Du har ett val, var lycklig eller inte. Hon är världens största subba och det vet du om, gör det bästa av situationen och stick innan du är fast föralltid.


"Jag önskar inget ont, men jag önskar dig inget väl"