-

Om man är i ett förhållande, och man efter ett tag börjar känna sig fast och uttråkad, betyder det att man aldrig kommer kunna ha ett förhållande, eller ändras det ju äldre vi blir? Jag blir rädd när jag tänker på det här. Jag som person klarar inte av att vara bunden och ''fast'' med en person. Bara tanken skrämmer mig. Men det som skrämmer mig mer är tanken på att aldrig få vara det heller. Jag hoppas verkligen att jag mognar till med tiden och inser att jag också vill vara med en och samma person. Just nu vill jag inget hellre än att vara singel, och hålla alla dörrar öppna. Man vet aldrig vad som händer i framtiden menar jag.

Alla andra som har en pojk/flickvän verkar ha det så bra tillsammans. De verkar så lyckliga och det är säkert så. De har den där tryggheten av att alltid ha någon att gå till, att alltid ha någon som älskar en. Folk som lever i förhållanden vågar nästan aldrig släppa taget. De vågar inte släppa tryggheten, de vågar inte vara ensamma. Inte jag heller. Därför låter jag det aldrig gå så långt att jag blir kär, eller tillochmed börjar att älska.

Jag vill bara berätta för dig, bästavän, att jag är stolt över dig. Du tog steget ut, även fast du var rädd. Du är aldrig ensam, jag finns alltid här. Du är bättre utan, tro mig. Det är skönt att ha dig tillbaka, nu är det du och jag mot världen!