-

Man är stolt över att man lyckats förändras som människa, att man blivit en bättre, pålitligare mer älskvärd människa. Man är stolt över att man kanske förlorat många vänner, men har kvar de som verkligen ställer upp, och älskar en till hundra procent. Man är stolt över att man slutade vara så jävla naiv, att man började se saker för vad de verkligen var. Man är stolt över att man lyckades komma bort från all skit, som kanske en vacker dag skulle ha tagit livet av en. Men framför allt är man stolt över att kunna se tillbaka, och tänka att man aldrig vill vara den där personen igen. Att man aldrig vill hamna i samma situationer, att man är glad för att livet gått framåt, och man finns kvar och har drömmar om att faktiskt bli nåt här i livet. Man tittar tillbaka och tänker "fan vad bra att jag tog mig i kragen och är en bättre människa idag"

Men ibland försvinner alla värderingar man har. Ibland finner man sig själv i de där situationerna som man helst slipper. Man märker hur man sakta, kanske bara för en kväll, blir den man en gång var. Alkoholen är den största faran, och det var därför jag i stort sätt slutade dricka när jag var 16, tills nu. Men saker förändras nu, jag blir myndig och kommer röra mig ute bland folk, bland alkohol, och det skämmer mig. Det skrämmer mig att alkoholen kanske förvandlar mig till den där osäkra lilla navia flickan. Flickan som inte vet vad hon sysslar med och alltid tappar kontrollen.

Jag försöker intala mig själv att det inte kommer bli så, men hur ska jag veta. Jag vet bara hur det en gång var, och jag vet bara varför jag höll mig borta. Det är en drog, och jag har risken för beroende i mina ådrer, i mitt blod. Jag vill inte bli som du, mamma. Jag vill inte förlora mig själv till alkoholen. Jag vill kunna hålla mig stark, och bestämma över mig själv. Jag vill kunna behålla kontrollen och leva sunt. Jag ska lyckas! Jag får ta det lugnt och försiktigt. Jag får känna av när det börjar spåra, och då måste jag ta ett steg tillbaka. Det kanske låter som att jag är beroende av alkohol, men så är inte fallet. Däremot vet jag hur jag blir när jag dricker, och jag drack en del i mina yngre dagar, och den personen skrämmer mig, och efter en fylla kan man verkligen känna hur den gamla personen vart och hälsat på under kvällen, och då skäms jag. Även om man lyckas rymma från sitt förfluta, så finns det alltid kvar, det finns i bakhuvudet, och man känner av det. Det sägs att man inte ska leva i det förflutna, men ibland är det jävligt svårt..