-

Jag kan inte hjälpa att jag förändrats som människa under mina år som tonåring. Jag tycker faktiskt synd om de människor som lever kvar i det förflutna, och gör samma gammla patetiska saker. Som människa växer man ständigt, får nya erfarenheter och blir äldre. Vi kan inte komma ifrån det faktum att vi snart är vuxna och måste börja ta lite ansvar. Det skrämmer skiten ur mig i alla fall. Allt är så tryggt nu, så säkert.

Jag har många gånger fått höra att jag vuxit upp för fort, och kanske var det så. Innan jag var femton fyllda hade jag redan gjort allt det där galna som hör till tonåren, jag var då redo att börja växa upp istället. Det finns så klart både för och nack-delar med den vägen, men jag ser det mest som bra. Man ska ta in alla sina dåliga erfarenheter och vända dem till något positivt, använda dem, lära vidare och kanske till och med vara en förebild. Jag struntar i om vissa människor genom åren tyckt att jag blev tråkig för att jag slutade supa så fort jag fick chansen, sluta vara självdestruktiv och söka bekräftelse i obetydliga killar som ändå behandlade en som skit. Jag är så glad att jag växte upp, tog mitt förnuft till fånga, hittade männiksor som gav mig glädje och som hjälpte mig att lämna mitt förflutna bakom mig för jag vill aldrig bli den personen igen.