-

Jag blir galen och kan inte slappna av. Det känns som en stor fet sten över mitt bröst och det känns som att jag inte får tillräckligt med luft i mina lungor. Har panik!! Hatar när det blir så här, luften kommer helt enkelt inte in i min kropp, det är stopp. Ångesten, oron, paniken, stressen. Det är säkert bara psykiskt allting, men kan inte förneka det faktum att allt vänts upp och ner senaste tiden.

Jag inbillar mig själv att jag klarar allt, att jag aldrig blir påverkad och att min ignorans aldrig skulle påverka mig fysiskt istället för psykiskt. Läser på internet att sånt här tyder på ångest, och jag vet inte, kanske är det så? Är bara trött på dessa känslor och känslan av att något inte står rätt till. Det är något som är på tok. Och att inte veta gör mig mer panikslagen och det blir jobbigare att andas. Ångest, denna satans ångest.. Man tror att den är borta och sen dyker den upp igen och man är tillbaks på ruta ett.