Vi
Jag hoppas att det snart blir bra igen. Allt var så fint, så lugnt och vi var så lyckliga tillsammans. Vad som hände sen vet jag inte, jag minns nog inte. Jag orkar inte inte minnas. Jag hade inte sett dig så lycklig på länge, du blev verkligen glad när dem flyttade hit. Och jag med. Jag fick en syster som jag älskar till döds, och jag trodde att jag skulle få en underbar relation till kvinnan du älskade.
Det gick väl något år och sen blev allt skit. Det blev värre mellan er och det blev värre med mig. Jag mådde så jävla dåligt och det gick ut över allt och alla. Jag var 13, naiv och fylld av ilska. Jag söp, rökte, snattade och gjorde illa mig själv nåt så fruktansvärt. Jag var totalt blind för allt annat. Under dem åren hann jag inte se vad som gick snett mellan er, mellan oss. Dem åren är så suddiga, vad gjorde vi, vart var vi och hur mådde vi? Allt är som raderat.
Jag ser bara idag. Och jag minns bara de fina stunderna vi haft tillsammans. Vi var, och hade kunnat blivit en riktigt fin familj, fylld av kärlek och glädje. Jag vet inte om jag under mina tuffa år påverkat situationen, men jag hoppas inte det. Jag vet att jag sårade många människor under den tiden, men jag ville aldrig förstöra det vi hade då. Vi var en familj. Och vi var glada. Vi skrattade tillsammans, åkte båt tillsammans, lekte och älskade varandra.
När jag sitter och kollar igenom gamla bilder på oss alla, känns det jobbigt. Bilder när vi firade jul och nyår, när vi var på besök hemma hos dem i Finland, när vi fyllde år. Det var lycka. Och även om allt är piss nu, så får jag ändå en tår i ögat. Jag ville aldrig att det skulle bli såhär, jag ville inget illa. Jag har gjort mina misstag, och det är jag ledsen för, men att hon ska döma mig efter det, än i dag, det tar jag inte. Jag har jobbat hårt för att bli en bättre människa, och jag är jävligt nöjd. Och jag antar att det är allt som räknas.
Vad som än händer så kommer det bli tufft. Men jag är ändå glad över det som vart. Vi har haft våra fina stunder, och jag har fått en syster som jag alltid kommer att älska.
Det gick väl något år och sen blev allt skit. Det blev värre mellan er och det blev värre med mig. Jag mådde så jävla dåligt och det gick ut över allt och alla. Jag var 13, naiv och fylld av ilska. Jag söp, rökte, snattade och gjorde illa mig själv nåt så fruktansvärt. Jag var totalt blind för allt annat. Under dem åren hann jag inte se vad som gick snett mellan er, mellan oss. Dem åren är så suddiga, vad gjorde vi, vart var vi och hur mådde vi? Allt är som raderat.
Jag ser bara idag. Och jag minns bara de fina stunderna vi haft tillsammans. Vi var, och hade kunnat blivit en riktigt fin familj, fylld av kärlek och glädje. Jag vet inte om jag under mina tuffa år påverkat situationen, men jag hoppas inte det. Jag vet att jag sårade många människor under den tiden, men jag ville aldrig förstöra det vi hade då. Vi var en familj. Och vi var glada. Vi skrattade tillsammans, åkte båt tillsammans, lekte och älskade varandra.
När jag sitter och kollar igenom gamla bilder på oss alla, känns det jobbigt. Bilder när vi firade jul och nyår, när vi var på besök hemma hos dem i Finland, när vi fyllde år. Det var lycka. Och även om allt är piss nu, så får jag ändå en tår i ögat. Jag ville aldrig att det skulle bli såhär, jag ville inget illa. Jag har gjort mina misstag, och det är jag ledsen för, men att hon ska döma mig efter det, än i dag, det tar jag inte. Jag har jobbat hårt för att bli en bättre människa, och jag är jävligt nöjd. Och jag antar att det är allt som räknas.
Vad som än händer så kommer det bli tufft. Men jag är ändå glad över det som vart. Vi har haft våra fina stunder, och jag har fått en syster som jag alltid kommer att älska.
Vi har i alla fall varandra ♥
Kommentarer
Trackback
