-

Den här "nere-perioden" som jag är inne i nu måste vara över snart, jag vill det! Orkar inte gå runt och må så här konstigt längre, jag vill vara glad. Att jag ler på utsidan, det betyder ingenting. Jag lärde mig redan som ung att aldrig visa mig svag och ledsen, det var patetiskt! Nu avundas jag folk som kan visa vad dem känner, som kan gråta, som kan må som de vill. Jag vill också kunna!

Jag har ett väldigt hett temprament, missfolka mig inte. Jag är inte dålig på att visa vad jag känner på så sätt, jag är väldigt "eldig" av mig. Blir jag arg, så blir jag riktigt arg men sen är det över 5 minuter senare. Men ibland önskar jag att jag inte var sån, vill vara lugn och diskret. Men det går inte, det är sån jag är. I skolan märks det som tur inte alltför ofta, är alldeles för likgiltig för att orka bry mig om så mycket där.