-

Är verkligen ledsen. Jag orkar inte bråka mer med dig. Du är den personen som jag älskar mest av alla jag mött, den första som jag litat på, räknat med och verkligen öppnat mig för utan att vara rädd för att bli sårad igen. Jag vet att vi hör i hop, du och jag. Vi är ett, eller borde vara det i alla fall..

Jag vet att jag svek dig under den tiden som det var som bäst mellan oss, jag vet det. Jag blev bara rädd för vad som höll på att ske. Jag blev så jävla kär i dig och visste inte hur jag skulle hantera det, så jag förstörde allt. Jag förstör allt hela tiden. Våran relation tar knäcken på mig, för att jag vet att du är så fin, så bra och så jävla underbar. Och det är jag med, men jag vet inte hur jag ska visa det för dig, så jag blir det motsatta.

Nu vet jag inte om jag orkar mer. Vi går igenom detta alldels för ofta, och jag vet inte om jag vill vara med mera. Jag kanske måste gå vidare, trots att det är dig jag älskar. Det är dig jag ser en framtid tillsammans med, ingen annan. Det är dig jag litar på och älskar. Jag vet inte... Det suger när det är så här.