Ella

Usch. Nu är jag ledsen. Sitter och tänker på min syster som flyttade för två månader sen. Hon flyttade upp till Sundsvall för att gå i skolan där. Jag trodde det skulle kännas okej, eftersom vi skulle träffas varannan helg och prata i telefon osv. Men nej, jag hade så fel.

Ella du säger att du blir ledsen när jag inte ringer, eller hör av mig. Du tror att jag glömmer bort dig för att jag är alldeles för upptagen med mitt eget? Men anledningen till att jag inte ringer är enkel - jag orkar inte. Om jag pratar med dig, så inser jag hur mycket jag saknar dig, och jag orkar inte känna så. Allt har blivit så tomt sen du stack, och jag har ingen lust att vara hemma längre. När du fanns här var det du och jag, och så länge du fanns där hemma så kändes allt okej, för jag visste ju att du var där om jag behövde dig.

 

Jag försöker att inte tänka på dig, men ibland blir det bara för mycket. Shit du förstår inte hur viktig du är för mig, och jag är så jävla glad att du finns i mitt liv. Du är verkligen en underbar, vacker människa och du förtjänar det bästa. Tro mig, jag förstår varför du tog första bästa chansen att flytta, jag hade nog gjort detsamma om jag fått chansen igen. Men du ska veta att du är saknad varenda, jävla dag. Men det posetiva är att det bara är 2 ½ år kvar tills du tar studenten, och då sticker vi till New York! Om inte du ska förbi Japan en sväng först? Haha (intern humor)

Hoppas i alla fall att du har det bra där uppe darling, och glöm inte att du är alltid välkommen tillbaka. Längtar tills du kommer hit nästa gång. Älskar dig förevigt, syster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0