Käften jag klarar allt, har jag alltid gjort och kommer alltid att göra

Har haft en ganska konstig helg. Eller, väldigt konstig. Allt har känns konstigt, och en del jobbiga, personliga saker har skett. I går när jag stod och jobbade, drabbades jag plötsligt av en panikattack. Jag vet inte vart det kom ifrån eller hur det startade. Började med att jag hade väldigt ont i hjärtat, sedan blev jag yr, fick svårt att andas och började skaka och svettas. Det var verkligen obehagligt och jag kunde inte vara kvar. Det var såklart ingen fara så, och det ligger ju i det mentala. Men det är ett tecken på att jag måste sakna ner. Jag är en människa som alltid stressar, och funkar bäst under stress. Men på senaste har jag verkligen tänjt på gränserna när det gäller mitt välmående och vad jag klarar av och inte. Har jobbat som en galning, flera pass i veckan, fladdrat runt, gått i skolan och försöker hantera andra personliga saker, allt under samma gång. Jag förstår att min kropp kollapsade, och jag inser att jag måste verkligen börja ta det lugnt.

Men annars då, ska inte bara vara deppri. Har inte vart ute i helgen i alla fall, när jag kom hem i lördags somnade jag på en gång nästan, sov elva timmar och nu är jag pigg. Har inte råd med utgång, bio, middag ute eller något liknande. Har 400 kr att leva för den här månaden, vilket jag räknade ut blir 25 kr per dag. Vet inte hur det kommer gå, får bara blicka framåt och tänka på vilken bra lön jag kommer få nästa månad! Köpte också mina älskade skor från Zara som jag velat ha så länge. Mamma vann på lotto i helgen, ett par tusen så hon betalade dem åt mig, väldigt snällt. Har haft lite ångest om jag ska behålla dem eller inte, kostar ändå 1000 kr och jag är ju som sagt väldigt otät den här månaden. Men jag har inte hjärta att lämna tillbaka dem, jag är för kär.

Imorn blir det skola, igen. Känns som att veckorna går så sjukt snabbt, och det är inte så långt kvar tills skolan är slut. ÅNGEST. Vad ska man göra sen, hur ska man få tag på lägenhet, hur ska man hinna/orka plugga och jobba för att betala mat, hyra osv. Kanske bor hemma tills jag är 23, haha. Det vore nåt det.


Kommentarer
Postat av: Anonym

sjukligt snygga

2009-10-05 @ 20:02:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0