-

Blir så ledsen. Varför måste du utsätta dig själv för det här? Har du glömt bort att du har folk som älskar dig, respekterar och saknar dig? Har du glömt oss? Du säger att nu ska det bli ändring, på riktigt. Och jag vill så gärna tro på dina ord, men på något sätt rinner det bara igenom mig.

Det är så jävla jobbigt att gå runt varje dag och veta att du far illa. Jag vet inte hur jag ska hantera det så jag bara struntar i det. Ignorerar det du säger och gör, för jag orkar inte. Jag orkar inte säga till dig gång på gång att du måste sluta, gå vidare, börja leva ordentligt. Du är på väg mot döden, så lägg av nu!

Jag saknar dig så mycket så det värker i hela kroppen, varje dag. Jag hatar att du ringer och berättar sånt där, för det gör att jag bara saknar dig mer, och det gör bara ont. Du säger att du behöver mig, att jag ska finnas där, men jag då? Jag behöver dig också, varje dag så länge jag lever.


Glöm inte bort mig, jag älskar dig förevigt...