-

Jag förstår inte hur du har mage att hålla på som du gör. Verkligen inte. Jag vet inte vad du sysslar med, och varför du inte lyssnar på vad jag säger till dig. Men jag har förklarat varför det blivit som det blivit mellan oss, och det är allt jag har att säga just nu. Jag vill inte ha dig i mitt liv. Jag vill inte prata med dig, umgås med dig eller höras med dig. Inte just nu. Det kommer inte att vara förevigt, men bara just nu. Om du var min vän, och älskar mig som du påstår, borde du respektera det utan att tjaffsa om saken och utan att försöka hitta massa psykologiska förklaringar till saker och ting. Ibland vill man bara ha en paus helt enkelt. Det behöver inte alltid ligga någon djup förklaring bakom det. Jag bryr mig om dig väldigt mycket, och det vet du också om. Jag kommer alltid älska dig som människa och jag kommer aldrig glömma bort det vi haft tillsammans. Du förändrade mig, gjorde mig till en bättre människa och jag skulle till och med vilja påstå att du var min räddning. Men jag måste få chansen att gå vidare nu. Jag var så fast med dig under så lång tid, och olycklig, och det har satt sina spår. Men jag var så lycklig med dig på samma gång, så det går inte att beskriva. Jag antar att jag bara fick nog och ville bort snabbt. Och då försvann jag bara. Utan förklaring, utan hej då. Förlåt för det, men jag kände mig tvungen. Håll ut min vän, så ska du se att det ordnar sig tillslut. Det handlar bara om tålamod, som jag vet att du har massor av.