-

Jag kan inte sluta tänka på det. Har känt hela livet att du inte älskat mig på riktigt, utan bara på låtsas. Som att du sa det bara för att det förväntades av dig, och inte för att du ville. Har förträngt det och försökt att inte tänka på det, men nu har det kommit upp till ytan. Och ju mer jag tänker på det, desto ledsnare blir jag. Jag ser hur du behadlar de andra barnen i familjen, hur du är generös och vill göra saker tillsammans. Jag har alltid känt mig som det svarta fåret i min familj, som att jag inte tillhör. Och jag har inte direkt velat göra det heller. Bor knappt hemma utan bor hon pojken eller vänner. Men nu vet jag inte vad jag ska göra med känslorna som ploppar upp nu när jag börjat tänka på det..