,
Jag funderar varje dag på när den här känslan ska försvinna. Jag förstår inte varför den sitter där. Konstant, varje dag, hela tiden. Ångest. Jag fattar inte varför jag hela tiden söker efter någonting som jag aldrig uppnår. Det spelar ingen roll hur mycket jag festar, eller hur många jag har omkring mig, det känns likadant ändå. Jag har vänner som jag älskar, och en underbar pojkvän, så varför känns det såhär? Varför känns det så tomt?
Varför känns det som att alla andra är så fyllda av lycka, medans jag svansar runt och försöker komma på vem jag är? Varför känns det som att alla andra vill ut på äventyr, medan jag bara vill ligga i sängen och inte göra någonting? Funderar vad som kommer att ske när den trygga basen försvinner, skolan. Alla fasta rutiner, klasskompisarna och det som vart min vardag i nästan hela mitt liv. Börja jobba? Plugga vidare? Skaffa familj eller röja runt? Vad är rätt och vad är fel? Så många frågor, och så få svar. Vart är jag på väg?
Varför känns det som att alla andra är så fyllda av lycka, medans jag svansar runt och försöker komma på vem jag är? Varför känns det som att alla andra vill ut på äventyr, medan jag bara vill ligga i sängen och inte göra någonting? Funderar vad som kommer att ske när den trygga basen försvinner, skolan. Alla fasta rutiner, klasskompisarna och det som vart min vardag i nästan hela mitt liv. Börja jobba? Plugga vidare? Skaffa familj eller röja runt? Vad är rätt och vad är fel? Så många frågor, och så få svar. Vart är jag på väg?
Kommentarer
Trackback
