-

Vad är lycka egentligen? Ett liv, en tanke, en förhoppning? Vad är det vi strävar efter nåt så förbannat? 

 

Jag har vart på båda sidor av steken. För två år sedan nådde jag min botten. Nattskräck varje natt, sorg, ilska, ensamhet. Daglig ångest som var så extrem att jag inte kunde vara ensam. Rädslan över att dö var var konstant, samtidigt som jag någonstans önskade att döden skulle ske. Om det livet jag levde då var allt, då ville jag fan inte va med längre. 

 

Men någonstans djupt inom mig så visste jag att det fanns mer för mig. Det här som ja var, det var inte jag. Inte på riktigt. Det mörka som hade tagit över mig var en demon. En ond jävla demon. Jag var som besatt. 

 

Efter mycket om och men och en jävla kämparanda från min sida så började jag sakta men säkert komma ur mitt mörker. Det var inte lätt. Men det var värt det. Nu idag skriver jag det här och jag känner mig genuint lycklig. Men hur? Vad fan hände? Det svåraste för mig har dock varit att försöka komma till ro i känslan om att jag faktiskt förtjänar lycka. Och jag har faktiskt jobbat för den. Hårt! Men vissa dagar känns allt så overkligt. Är det här verkligen mitt liv? Ibland blir rädslan över att bli olycklig så stark så den saboterar för mig. För någonstans har det alltid vart enklast att vara arg och olycklig. Det är vad jag känner till, och de känslorna vet jag hur man hanterar. Lycka, glädje och inre frid, det är något helt nytt och okänt för mig. Men jag är nyfiken. Jag vill lära mig mer och är spänd varje dag över vad som komma skall.

 

Förr vaknade jag upp arg oftare än glad, men nu är det faktiskt tvärt om. Konstigt hur livet kan förändras så länge man kämpar på.